Över puckeln

Jag känner mig trött idag. Dålig sömn och less på kyla och mörker. Som vanligt alltså, men vissa dagar är det extra kännbart. Bertil har också varit trött men det blev osynk med Gunnars sovtider (pga att Bertil väldigt hjälpsamt såg till att väcka honom preciiiis när vi skulle gå ut med vagnen), så han sov ingen middag fast han hade behövt. Så det har varit en hel del gnäll och protester från Bertils håll. Det märktes också att han var ovanligt trött för helt plötsligt glömde han säga till innan han behövde kissa. Som kompensation hittade han på en egen sång som hette Kiss i kalsongerna, som han sjöng så fint för mig.

Gunnar däremot har varit på bra humör, och har framförallt gjort ett stort framsteg idag – första krypen! Vingligt värre, men idag lyckades han äntligen flytta en hand och ett knä i taget så att han kom lite framåt. Han har ofta stått på alla fyra och gungat och tagit sats under de senaste veckorna, och nu fattade han plötsligt hur han skulle göra. Det är lika spännande och fint att se även med fjärde barnet.

På väg hem från öppna förskolan hämtade vi Judith. Solen kom fram en stund och temperaturen kröp över nollstrecket. Dessutom var det ljust tills klockan var nästan 16.30. Det börjar kännas som att vi är över puckeln, att det är nedförsbacken kvar av vintern. Lite ljusare, lite lättare i sinnet. Välbehövligt en sån här trött dag.

0 Replies to “Över puckeln”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *