Soundtrack of my life

Bertil väckte oss vid kl 7. Frukost, storhandling, promenad. Båda barnen somnade i vagnen. Mera prat om utlandsdrömmar, längtar desperat efter värme nu. På eftermiddagen mysig fika hos en kompis med familj. Bertil röjde loss med lego och tågbana och stortrivdes. Hem igen, äta middag, torka sötpotatis från bebis, bord och golv. Skicka Snapchat med Judith, läsa bok för Bertil, amma Gunnar. Andreas lägger Bertil nu, sen blir det nog lite Mello. Man måste ju hänga med. Hoppas vi köpte någon choklad när vi handlade.

En bra dag. Trött nu. När man har hört “Mamma! Läs!” 40 gånger i rad, och när Gunnar gnäller för att komma ner på golvet och sen direkt gnäller för att komma upp i famnen igen, ja då kan orken tryta. Livet har ett soundtrack av olika gnäll, rop, skratt, tjut, pip, skrik, frågor och gråt, plus alla ljud från saker som ramlar i golvet, dörrar som stängs, stolar som dras ut… Eller tystnad, lurigast av allt. Allt ska registreras och bedömas. Vad hände där? Gick det bra? Behöver jag rycka in? Alltid redo, som ett evigt scoutläger.

När det tystnar, när jag ligger vaken på natten, då piper det i öronen. Och så lyssnar jag efter barnens andetag. Ljudet som bekräftar att de lever. Aldrig stänger öronen av.

Snapchat fun