Fem bebisar har blivit stora

I februari 2007 blev vi föräldrar för första gången. Vi var fem nyblivna, pratiga, fikasugna mammor som fattade tycke för varandra och umgicks mest hela tiden. Och när vi inte sågs skrev vi till varandra och delade bebislivets alla fram- och baksidor. Det var verkligen en ynnest att få bli dela föräldraledigheten med dem.

Vi fortsatte träffas och syskonen började dyka upp, och sen kom några tuffare år med separationer, jobb, utmattning och annat som livet skickade i vår väg. Vi höll kontakten och stöttade och peppade varandra.

Men så har åren gått, vi bor mer utspritt och barnen väljer sina egna kompisar. Har skolscheman och aktiviteter, går på kalas på helgerna. Så träffarna glesades ut och plötsligt hade det gått förskräckligt lång tid sen vi sågs allihop.

I höstas fick vi till en efterlängtad middag, bara vi mammor, och idag var det dags att ses med hela familjerna. Ett väldigt härligt kaos där vi numera kan räkna ihop 16 barn! Jag fick ju bita mig i tungan för att inte låta som en gammal faster och säga ”Åh vad stoooora ni har blivit!” till alla barnen. Fast de så klart hade blivit det.

Och så fantastiskt häftigt att se hur de har blivit stora barn. Om några veckor fyller de äldsta 11 år. Det var ju en evighet dit, bortom vår tankevärld, när vi satt och ammade i soffan tillsammans och la dem på rad för att ta kort. De slapp ligga ner idag, men ett gruppfoto var de vänliga nog att ställa upp på. I åldersordning naturligtvis, det skiljer ju ändå elva dagar mellan äldsta och yngsta. Rätt ska vara rätt.

Februari 2007

Januari 2018

Fem mammor och jättemånga barn