Två veckor vego

Ett av målen vi satte upp för 2018 var att äta mer grönt. Än så länge går det som på räls. Inte minsta lilla skinkbit har vi ätit under de här två veckorna, om man med “vi” menar Andreas och jag. Det känns inte det minsta svårt, bara roligare och godare med nya maträtter på repertoaren. Vi har hittat tre kokböcker med riktigt bra, vettiga, lättlagade och rimliga vegorecept. Mera vego och Ännu mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo, och Vego på 30 minuter av Ylva Bergqvist. Rekommenderas.

Ännu roligare är att det faktiskt har funkat okej med övervägande vego till barnen också. Det har – utan vetskap – ätit lasagne med sojafärs, och även enchilladas fyllda med sojafärs, ris och majs. När de hade ätit dem med god aptit, och Judith hade sagt de magiska orden “Det var super-duper-duper-DUPER-gott!” så avslöjade vi att det inte var vanlig köttfärs. Man såg på hennes min att hon blev både bekymrad och lite arg, men då kunde hon inte neka till att hon faktiskt tyckte om det.

Idag slängde jag ihop (älskar att kunna säga det, som om det var en enkel sak) en soppa till lunch. Morot, lök, vatten, kokosmjölk, grönsaksbuljong, gurkmeja, en näve röda linser och en matsked miso som jag mixade slät. (Här gick det helt åt skogen ett tag – locket på blendern åkte av och sprayade gul soppa över halva kökbänken, så jag övergick till stavmixer där mixerbladen lossnade… Men jag lyckades rädda situationen och mixade en portion i taget i blendern. Herregud, som om det inte var tillräckligt med en gnällig, sovvägrande bebis och en tvååring utan blöjor.) Sixten åt en hel portion och tyckte att det var okej. Judith gillar inte kokosmjölk, så hon var inte så förtjust men hon smakade några skedar i alla fall. Bertil åt också, och till och med Gunnar fick smaka lite grann och verkade mycket nöjd.

Och hur har vi då fått Sixten & Judith att smaka på en massa ny mat? Med hederliga gamla stjärnor, förstås. En klistermärkesstjärna för varje ny maträtt (eller utmanade ingrediens), och efter de har samlat ihop tio stjärnor väntar en liten belöning. Mutor är ju grunden i all framgångsrik barnuppfostran. Nja, kanske inte, men ibland fyller mutorna onekligen en funktion.

Ikväll blir det rödbetsbiffar. Får se om någon av dem vågar testa för att få en stjärna. Men idag fegar vi och steker varsin vanlig hamburgare till dem också. Annars får vi nog snart utmärkelsen för årets jobbigaste föräldrar.