…och så rakt ner i botten.

Jag vet EXAKT när den härliga dagen igår vände och blev sämre. Det var när jag klev in i provrummet på H&M. Sen gick det bara utför.

Vad skulle jag in där och göra? Jo, jag var ju tvungen att försöka hitta ett par nya jeans. De gamla har blivit utnötta och fått hål i grenen. Inte särskilt snyggt. De är ett par ärvda mammajeans, så det kanske ändå var läge att uppdatera. Tyvärr visade det sig att någon hade glömt en femkilos överjäst degklump på min mage, vilket gjorde det svårt att hitta ett par nya jeans som passade. Då känner man sig inte på topp längre. Jag fattar att det är mitt eget ansvar att ta tag i att träna upp kroppen igen, men hur jag ska hitta tid och ork till det vet jag inte.

Jag skulle, utöver nya jeans, också behöva köpa nya skor (mina är helt utslitna och läcker in vatten genom sulan), köpa några nya tröjor (de jag går runt på börjar bli fläckiga och urtvättade) och gå till frisören (10 cm utväxt är inte så charmigt). Usch, jag har verkligen blivit en sunkig småbarnsmorsa som inte alls tar hand om mig själv. Barnen går ju före i alla lägen, både när det gäller tid och pengar. Men istället för att bli motiverad och köpa lite nya fräscha grejer och börja träna lite grann, så blir jag låg och nedstämd. Och den här årstiden gör ju INGET för att hjälpa humöret på traven.

Väl hemma igen var vi trötta och lite sena med middagen, och plötsligt kändes det allt annat än härligt. Så kom ett sms om att byta dagar med S&J i helgen, och en känsla av att de stora barnen inte har det så kul här i småbarnslandet, och sen var det kört för den dagen. Så typiskt jävla mig att gå från lyckorus till deppträsk på ett par timmar. Somnade med kudden våt av tårar.