Matstart

Igår fick Gunnar premiärsmaka på mat. Sötpotatis mosad med smör, och fritt fram att kladda och känna på maten så mycket han ville. Det var spännande att krama moset i händerna och slänga tallriken i golvet. Jag är inte tillräckligt modig för att kör BLW (Baby Led Weaning, där barnet får stora bitar att hålla i och gnaga på), men jag vill helst inte sitta och trycka in mat med sked i munnen på honom. Det här blir en gyllene lagom medelväg. Några små moskluddar hamnade i munnen och han verkade tycka att det var helt okej.

I förra veckan kom ett brev från Nestlé, som upplyste mig om att nu var det minsann dags för mitt barn att börja äta. Det var smakprover på gröt och välling, rabattkuponger och ett hjälpsamt matschema att sätta på kylskåpet. Glada tillrop om att amning fortfarande är mysigt, men enligt schemat kan man gott ge vatten vid behov på natten. Kanske går det att ana att jag inte var så imponerad av den här reklamen.

Alla ger sina barn precis vad som passar dem, och färdig gröt och barnmatsburkar är självklart smidiga att ta till. Det jag reagerar på är retoriken. “Från sex månaders ålder behöver barnet järn från andra källor än bröstmjölk. Därför rekommenderar BVC järnberikad gröt.” (Det man får på köpet tillsammans med järnet är palm-, raps-, solros- och kokosnötolja, skummjölkspulver, och mältat mjöl. Det gör Nestlé inte lika mycket reklam för.) Sånt här gör många föräldrar osäkra på om deras hemlagade mat verkligen kan vara tillräckligt för barnet. Det är sorgligt, för det är den naturligtvis. Färska råvaror som man tillagar och mosar ihop känns ju bättre än mat på burk som håller i flera månader. Och att äta gröt och dricka välling är inget livsnödvändigt, det är ju mest här i Sverige som barnen är uppfödda på sånt.

Att Nestlé dessutom uppmuntrar sömntörstande föräldrar att sluta nattamma redan vid sex månader gillar jag inte heller. För det är klart att det låter lockande att få sova istället för att servera mjölk till bebis på nätterna. Även BVC kan vara pigga på att tipsa om ersättning eller välling på kvällen för att få barnet att sova bättre. Men för att hålla igång mjölkproduktionen så att barnet blir mätt och nöjd på dagarna så krävs det, för de allra flesta, att man låter barnet fortsätta amma på nätterna också. Och för en liten bebis, som ägnar hela dagarna åt att utvecklas och upptäcka allt som finns runtomkring, så är det nog inte så dumt att få ligga nära och tanka både mjölk och närhet.

Så här hemma får Gunnar nöja sig med lite mos av sånt som vi andra tänkte äta, plus fri amning dygnet runt förstås. Så vi får hålla tummarna för att han överlever. Annars finns det alltid lite matrester under bordet om han skulle börja svälta.