Nästan vardag

Lite halvt tillbaka till vardagen idag. Andreas börjar jobba, men de stora barnen har jullov några dagar till och kommer till oss i eftermiddag. Så nu är jag på egen hand med småtrollen på vardagarna igen.

Gunnar har liksom växlat upp de senaste veckorna, och sliter, drar och sträcker sig efter allt. Och allt han kommer åt stoppar han i munnen. Dessutom kämpar han som en dåre med att lära sig åla/kräla/krypa, vilket betyder att han är omåttligt frustrerad när han ligger på golvet. Han snurrar och rullar när han ska byta blöja eller klä på sig, så allt tar tre gånger så lång tid. Idag tittade hans första tand fram och han dreglar och känner med tungan på den här lilla främmande taggen i underkäken.

Bertil har ägnat förmiddagen åt att ta fram olika saker, leka i två minuter och sedan gå vidare och dra fram nästa grej. Han har också sagt mamma i olika tonlägen ungefär trehundra gånger. Plus att han har ropat efter pappa, Sixten och Judith, fast ingen av dem var hemma. Och så sjunger han, vilket ju är underbart. ”Jag heter Ebert och jag har en groda i fickan” är i särklass roligast.

Nu är vi i Sickla för att handla lite. Behöver tavelramar, någon ljusslinga och kanske en lampa också. En sväng till bibblan och leksaksaffären hinner vi också. Vi hämtade upp Judith på vägen, så nu sitter hon och läser böcker för Bertil medan jag ammar Gunnar och försöker få honom att sova. En ganska behaglig mjukstart på vardagen.