Best Nine 2017

Sista dagen 2017. Jag är svag för summering och nostalgi. Testade att göra Best nine av mina mest gillade bilder på Instagram, men det blev nästan bara bilder på Gunnar när han var pytteliten. Folk är tydligen förtjusta i nykläckta bebisar.

Så jag valde ut mina favoriter istället. Här är nio bilder som får sammanfatta det här året.

Vi började året med en underbar och välförtjänt sommar i Australien. Fyra veckor med ledighet, sol, värme och tid tillsammans. I magen växte ett litet frö som skulle bli Gunnar. Det var inte bara festligt att resa när man är nygravid, mår illa och är tröttare än en koala. Men det funkade. Vi njöt av bad i pool och hav och åkte runt till en massa fina platser, som den här utsiktsplatsen vid Port Willunga. Där förlovade vi oss en blåsig dag tre år tidigare.

Sixten har fyllt tvåsiffrigt och blivit riktigt stor. Går hem själv från skolan, har koll på världen, plöjer böcker, suckar över pinsamma föräldrar. Overwatch ligger i topp för intressen, men det är första året som han inte har ett specialintresse, skulle jag påstå. Vårterminen i skolan var toppen med en fantastisk lärare som verkligen fick honom att växa. Höstterminen har varit motsatsen, och det har varit motigt och tungt många dagar.

Judith fyllde 8 år och har gått från första klass rakt in i tonåren. Eller i alla fall tweenie. Spegel, smink och selfiekamera är tre favoriter. Hon lyssnar på Marcus & Martinus och Annie LeBlanc, och himlar med ögonen när jag inte känner till Youtube-kanaler. Men hon är också liten och behöver sova i vår säng för att inte vakna på nätterna. Hon är obekymrad om saker som en stökig klass, att hålla ordning eller ha tålamod. Hon är glad och positiv, men blir snabbt arg och vägrar prata med oss. Året peakade på julafton när hon fick en alldeles egen mobil.

Under våren sålde vi vår lägenhet i Järla sjö och köpte ett radhus i Duvnäs utskog. Flyttlasset gick första helgen i juni, precis när syrenerna blommade som bäst i vår egen trädgård. Med målning och lite annat fix blev huset riktigt bra och vi trivs här. Men samtidigt är vi lite frustrerade över att vi inte riktigt får ordning på möblering och funktioner i rummen. Just nu har vi en säng som mäter 3,20 m från kant till kant plus en madrass på golvet. Snyggt? Nej. Samtidigt har vi två rum med varsin säng som ingen sover i. Här har vi kört fast. Men vi gillar området och omgivningarna, även om det känns lite off ibland när bussarna går sällan.

Sommaren var väldigt blygsam i år. Inte många dagar över 20 grader och inte värst mycket sol. Men några härliga stunder blev det så klart, både i Stockholm och som här på Västkusten. Minns mest många, långa promenader i ljusa sommarkvällar i sällskap av de här två, och med en mage som blev rundare för varje dag. Bertil och Andreas fick mycket tid tillsammans under året, när Andreas var pappaledig från januari till augusti. Sånt lönar sig, Bertil utnämnde nyss sig själv till pappas bästa kompis.

29 juli 2017. Ett par dagar efter utsatt datum, och med en del hjälp på traven, gjorde Gunnar entré. En mjuk liten bebis med tjusig frisyr, som genast kändes självklar i familjen. Namnet var ju inte lika givet. Från början hette han Fritiof, men det landade aldrig riktigt. Så efter mycket vånda och funderingar bestämde vi oss för att byta, i sista stund innan det var dags för dop. Nu heter han Gunnar som om han aldrig hade gjort annat. Han har gått från ett litet knyte till en sprallig bebis som skrattar ofta. Kräks, störd sömn och en del skrikkvällar har han också bjudit på. Bärsjal var min räddning de första månaderna, och hur mysigt och speciellt det än är med en liten nyföding så är jag glad att han börjar växa till sig nu. Vi är tacksamma för ytterligare en stjärna i vår familj!

Bertil har gått från bebis till barn. Det är helt otroligt vad han har utvecklats under året. Lilla skrutten som bara kunde säga ”mamma” och härma djur för ett år sedan, kan nu prata hela meningar, förklara, berätta och fråga. Han är så glad och härlig större delen av tiden, men han hade en ganska tuff period efter att Gunnar föddes. Då var det mycket Nej! och skrik och protester. Saker han gillar är grävmaskiner och tåg, pussel, kramas, sjunga, me-me (smoothie), läsa böcker, gå till Öppna förskolan, träffa kompisen Mira, hänga med Sixten & Judith, kolla på bilder och få Gunnar att skratta. Han är en riktig glädjespridare, och söt som socker som en bonus.

Alltså, de här två tillsammans! Syskonkärleken mellan dem är helt fantastisk. Tur är väl det, annars vet jag inte hur jag hade klarat vardagen hemma på egen hand med dem. Jag är så glad att vi har valt att fortsätta ha Bertil hemma istället för på förskola, men visst är det tufft ibland. Händerna räcker inte alltid till och ibland får en av dem helt enkelt vänta fast han är ledsen. Men så mycket tid för mys och högläsning det finns när man inte måste skynda iväg om dagarna. Det finns också mycket tid till tjat och gnäll, om det råkar vara en sån dag. Då känns timmarna tills resten av familjen kommer hem sega som kola. Då får jag  påminna mig om den där dagen när jag kände mig som en härlig och pedagogisk mamma med massor av tålamod. Och att vi slipper ledsna lämningar på förskola. Det är mycket värt!

Den 29 oktober var en fin dag, då Sixten och Gunnar döptes tillsammans i Onsala kyrka. Det var stämningsfullt, högtidligt och avslappnat på en gång. Det var så speciellt att vi till och med lyckades samla hela familjen på samma bild, 2017 var året då vi klev utanför ramarna och gick från normal (nåja…) familj till ovanligt stor familj, dvs en som inte får plats i en vanlig bil och får reaktionen OJ! när man berättar hur många barn man har. Andreas och jag är ganska trötta och slitna vid det här laget och känner att vi inte riktigt räcker till. Ordningen i hushållet haltar, milt uttryckt. Det går inte att hålla undan stök, disk och tvätt i samma takt som det smutsas ner. Dammråttor har tyvärr sällan sprungit bort, inte disk och tvätt heller. Men vi kommer nog ikapp till slut, när de små barnen blir lite större. Tills dess gör vi så gott vi kan, och kompenserar med kaffe (Andreas) och socker (Mimmi) för att hålla oss pigga. Och pratar om framtiden, funderar och diskuterar om hur vi vill ha det med jobb, boende, föräldraledighet, skola, och mycket mer.

Dags för ett nytt år. 2018. Det kanske inte blir lika stora händelser som det här året, men hoppas att det blir riktigt bra ändå. Och jag, jag drömmer som vanligt om långa, varma, soliga sommardagar. Helst året om.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *