Dagen efter

Julafton är över för i år. Skönt tycker jag. Det var en helt okej dag, men jag kan bara konstatera igen att julen inte är min grej. Det är så lätt att förväntningarna övergår i besvikelse. Eller så slår önskningarna in och dagen är fulländad.

Här hade vi båda sorterna igår. En överlycklig, uppspelt, stolt dotter som tyckte att det var den bästa julen någonsin, och en tystlåten, dämpad, ledsen son som inte tyckte att wow-känslan infann sig. Det handlar inte om otacksamhet, utan att förväntningarna att högt ställda efter alla år med julklappsöverflöd. Efter ett tag, och i takt med att barnen blir äldre, blir det svårt att toppa julklapparna som de fått tidigare år.

För egen del skulle jag kunna hoppa över julen helt. Eller hitta ett annat sätt att fira. Det betyder inte på något sätt att årets jul var dålig, men om jag bara utgår från jag själv vill så kan jag tänka mig en jul som innehöll mindre mängd av julklappar, traditioner och så-har-vi-alltid-gjort. Men det är svårt att ställa sig vid sidan av. Det mest effektiva sättet tror jag är att åka utomlands över julhelgen.

Vi pratade med barnen på förmiddagen om vad de gillar med julen och vad de inte uppskattar. Man kan väl ganska snabbt konstatera att julklapparna är det intressanta, medan sill och Janssons frestelse icke göre sig besvär. Sedan gled diskussionen över i (hot om) vegetariskt julbord nästa år, och att vi ska försöka äta mindre kött.

Så vi kunde sammanfatta samtalet i att de vill ha jättemånga julklappar, helst i ett ständigt flöde under hela julaftonen för att slippa vänta. Och de vill äta prinskorv och ha snö utanför fönstret. Jag konstaterar att våra drömjular ligger långt ifrån varandra.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *