En dag av väntan och förväntan

Tidig julaftonsmorgon. Resten av familjen sover gott. Jag har varit vaken en stund, men det gör inget för jag har sovit så mycket bättre inatt. Känner mig snudd på utvilad. Nåja, nu ska jag inte överdriva, men jag känner mig hyfsat pigg i alla fall.

Barnen var väldigt förväntansfulla igår kväll. Bertil fattar förstås inte riktigt, men vill gärna ha paket. Men tomten ska inte komma, säger han bestämt.

Även om julafton är hett efterlängtad så tycker barnen att dagen är en enda lång väntan. De har ju pratat och tjatat om julklappar i en månad nu, och när de är inom räckhåll så blir de sista timmarnas väntan nästan olidlig. Medan vi vuxna förbereder jullunch så väntar de, när maten serveras äter de fyra köttbullar och en prinskorv och sen väntar de, när vuxna propsar på Kalles jul så väntar de…

Egentligen vore det ju smartare att gå över till anglosaxisk jultradition och fira den 25:e, så de kan öppna paketen direkt på morgonen. Att ge en morgonjulklapp ger ju bara effekt i max en halvtimme.

Men nu är vi i Sverige och då får barnen snällt ge sig till tåls tills efter Kalle Anka, vänta när vuxna ska äta sillsallad och grönkål, och titta ut genom fönstret och önska att spöregnet var snöflingor. Men när dagen är slut och de motvilligt ska sova så kommer de ändå tycka att det har varit årets bästa dag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *