Formsvacka

Idag har jag inte varit på topp. Lite oklart faktiskt när jag var på topp senast, när jag tänker efter, men idag hamnade jag i en deppig svacka. Så har det inte varit på länge.

Egentligen har det varit en mysig dag med barnen, men jag har känt mig ur form. Stressad och illa till mods. Dåligt humör och kort stubin. Dels är det känslan av att jag inte hinner med som är jobbig. Jag har mejl som behöver skrivas, julklappar som ska slås in, kläder som ska packas, disk som ska diskas. Jag har inte hunnit något av detta idag.

Vän av ordning kanske kan tycka att jag borde mejla, städa eller slå in paket istället för att blogga, men så funkar inte alltid logiken. Kanske behöver tankarna sorteras först.

Det andra som stressar är att världen utanför gör sig påmind. Mejl från jobbet, frågor om när jag ska börja igen, en löneadministratör som undrar hur mitt schema brukar se ut. Jag vill inte! Inte än. Och jag ska förstås inte jobba än på länge, men frågorna sätter igång tankar. Vi måste sätta oss och planera. Så många olika spår som hakar i varandra – ett beslut kan inte fattas förrän vi har tänkt igenom olika scenarion.

Hur länge kan vi få föräldradagarna att räcka? Hur mycket pengar klarar vi oss på? Vad ska man jobba med? När ska vi hinna skriva böcker? Kan man bo utomlands? Vad är meningen med livet? Ungefär så drar mina tankar iväg. Men det kan jag inte gärna svara löneadministratören.

Samtidigt en vanlig dag, lekplats i kylan, snorig bebis, tappade vantar, hämta i skolan, missa bussen. Idag känns det som för mycket. Tur att vi snart har jullov och kan, om inte vila, så i alla fall ha lite mer tid tillsammans hela familjen. Det blir fint.

Ljusglimtar! 🌟