Lucia – tåg eller inte tåg

Luciamorgon. Det är ändå något speciellt tycker jag. Kanske för att jag alltid gillat att sjunga julsånger och minns den där mysigt pirriga känslan precis innan kören ska börja sjunga.

Numera är jag förpassad till åskådarplats. Det är också fint. Jag har sett barnen gå från sina första luciakaos till ett hyfsat uppstyrt skolbarnsled och genom tomte-tärn-pepparkaks-stjärngossekläder i olika storlekar.

I år hann vi med minsta marginal i tid. Det var proppfullt i kyrkan så vi tog VIP-platserna på orgelläktaren, så som man kan om en jobbar där och kan koden. Plus har två småttingar som behövde bättre utsikt. Jag gjorde misstaget och presentera aktiviteten som ”luciatåg” för Bertil, som naturligtvis trodde att vi skulle åka eller åtminstone få se ett riktigt tåg. Det tog en stund att förklara sig ur den situationen.

Efter skönsång (nåja…) var det fika i klassrummet med tillhörande hysteri kring fikabordet. Det hör ju till. Bertil fick tag på både pepparkakor och montessorimaterial, Gunnar sov och storasyskonen fikade. Alla nöjda och glada. Och ute faller mera snö, så det känns ju som lucia på riktigt.