Bragdguldskandidat

Bli inte förvånade om ni ser mig i tidningen snart, som välförtjänt mottagare av bragdguldet efter den här dagen.

Imorse vaknade upp vi till ett täcke av 10 cm snö på marken, och snöfallet verkade inte avta. Andreas lyckades komma iväg till skolan med barnen, och jag var kvar hemma med de små.

Planen var att gå till öppna förskolan, men det fick jag snabbt ge upp eftersom bussen var inställd. Framför mig låg plötsligt en låååång dag utan aktiviteter, och dessutom ett uselt humör orsakat av det eländiga vädret.

Jag lyckades mirakulöst uppbringa ork och mod att ta mig ut med Bertil i tjugo minuter på förmiddagen, så att vi kunde få bort snön från gången och trappan. Det var ändå lite kul att se Bertil pulsa runt i snön och försöka köra sin leksaksgräsklippare, utan större framgång. Gunnar sov så jag kunde ha koll på honom genom fönstret. Att få ut vagnen var ingen idé att ens prova idag nämligen.

Sedan har Bertil gnällt sig igenom större delen av dagen, och vägrat äta mat och istället stått vid kylskåpet och tjatat om olika saker han vill ha. Han vill helst bara dricka smoothie eller äta frukt. Inte så stadig kost. Och så har han tjatat om att få titta på tv eller titta på bilder på telefonen. Så jäkla segt. Jag vann i alla fall sömnkampen, så att han sov middag i sängen en stund på eftermiddagen.

Gunnar däremot sov betydligt mindre än vanligt – så klart – och passade på att bajsa tre gånger så att blöjan läckte och klädbyte krävdes. Ack så festligt sätt att muntra upp dagen.

Imorgon ska det bli -7 grader, och sedan slå om och börja regna. Det finns då inget slut på roligheterna.