Sova eller inte sova…

De senaste 12 timmarna har varit… intressanta. Synd att kalla dem en god natts sömn däremot.

Bertil var övertrött och knasig på kvällen, men somnade ändå vid kvart över sju efter att ha sagt/gnällt/gnytt “Mamma, där Beppe upp!” ungefär 200 gånger i rad.

Sen skulle Sixten och Judith sova i sitt nyfixade, mysiga sovrum, som de verkligen gillade. Men vad hjälper det när man tänker på mardrömmar och inbrottstjuvar? Det var Judith som var orolig och ledsen, så hon fick flytta in till en madrass på golvet i vårt sovrum. Och när hon hade pratat länge om hur läskigt det var att sova nära ytterdörren eftersom det kanske kommer en tjuv som bryter sig in på natten, så var det ju svårt för Sixten att koppla bort de bilderna i huvudet. Så vi lyfte in hans madrass också.

Gunnar sov oroligt och snuttade massor av gånger som vanligt. Men det ovanliga var att han också skrek på natten, det brukar han nästan aldrig göra. Först en kort stund vid kl 02, och sedan somnade han om ett par timmar innan han började igen vid kl 04.30. Då fick jag gå upp med honom, men inget hjälpte. Det verkade som att han hade jätteont i magen. Han skrek och skrek nästan en halvtimme, stackars liten. När han väl hade lugnat sig lite gick jag och la mig med honom i Judiths rum, och då ammade han och somnade om till slut.

Just det, någon mellan kl 02 och 04.30 så blev jag också väckt av en kissolycka i sängen. Inte min egen alltså, utan ett barns. Andreas fick fixa med lakan, plus att han fick hämta huvudvärkstabletter till mig. Min sovställning styrs helt och hållet av hur Gunnar behagar sova, vilket betyder att axeln håller på att gå ur led eller att nacken vrids i någon konstig vinkel. Det resulterar i en kraftig spänningshuvudvärk, och slår den till rejält under natten så kan jag inte somna om ens när alla barn har lyckats somna.

Ja herregud, alltid är det något. Sova får jag göra när jag blir gammal.

img_3201

Nu är det morgon, och då sover han gott.