Namnbyte

För två veckor sedan hette Gunnar inte Gunnar. Då hette han fortfarande Fritiof, och jag hade så mycket ångest för att jag kände att hans namn inte var rätt. Vi tog mod till oss och provade att kalla honom Gunnar under den helgen, och jag tyckte nästan direkt att det kändes bättre. Gunnar var så klart inte taget ur luften, utan var ett av de tre namn vi valde mellan när han föddes. Det var Sixtens namnförslag som han med ihärdigt promotade från det att vi fick veta att bebisen i magen var en lillebror. 

Så på måndagen bestämde vi oss för att byta, och fastän det kändes som rätt beslut så var det ändå svårt och läskigt. Vad skulle familjen säga? Vad tänker folk om såna veliga och konstiga föräldrar som byter namn på sitt barn efter tre månader? Ingenting, visade det sig. Alla har varit positiva och dessutom verkligen gillat namnet Gunnar.

Nu när två veckor har gått, så kan jag inte fatta att det var så jobbigt. Att det gav mig så mycket ångest och vånda. Det känns helt självklart att han heter Gunnar, nästan som att han alltid har hetat så. Det är väldigt sällan vi säger fel namn, mer än någon enstaka gång när vi är trötta. Det är mest Bertil som fortsätter kalla honom för Flipflop, och det smeknamnet får gärna hänga kvar. Men han kallar allt oftare lillebror för Gunnar Flipflop, så det nya namnet börjar smyga sig in. Ett klockrent dubbelnamn ju. Dockan som Bertil brukar leka med har för övrigt också bytt namn till Gunnar Flipflop.

Nu är blanketten ifylld och ska skickas till Skatteverket, så att Gunnar blir Gunnar även i folkbokföringen. Tålamod är som vanligt bra när man har med myndigheter att göra. I och med den nya namnlagen som kom i somras så har de tydligen massor att göra med namnändringar, så handläggningstiden är upp till 3 månader just nu.

img_2808

img_2800

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *